Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vårstorm. Berättelse af Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kn vårstorm.
Af SELMA LAGERLÖF.
C£±
fden gamla köpstaden Kungahälla gick det många gånger
underligt till, och en gång hände det där, att våren
kom så sent, att det knappast fanns ett grönt strå
ännu vid pingsttiden. Dag efter dag hade gått under köld
och nordlig blåst, ingen blomma hade vågat sig upp ur
mullen, och intet blad hade brutit fram ur hylsan. Men
så kom ändtligen värmen på själfva pingstdagen.
Det var alls ingen klar, lugn dag, då värmen kom.
Himlen var öfverdragen med ett hvitt skytäcke, solen såg
man ej, och blåsten kastade sig fram stötvis och hvinande.
Men det var just blåsten, som förde värmen med sig. Den
kom rätt från söder, och kom ej blott med värme utan
ock med ett egendomligt brus, som hade den något nytt
att säga, som förde den med sig en helt annan musik än
andra vindar.
Hvarhelst vinden drog fram, såg man grönskan titta
ut inom några få ögonblick. Ty alla blad, som legat
inrullade i sina gömslen, hörde hur den for förbi, mättad af
sydliga länders löfprassel och fågelsång, och så bröto de
sönder sina bruna fjällhylsor för att se om de hört rätt och
om sunnanvinden var kommen. Och på samma sätt gick det
blommorna, som stått med knopparna i jordbrynet och väntat
nära nog en hel månad. Vinden lade sig ned utmed marken,
hviskade och hvirflade, och blåsippor och violer hörde hur
den bar med sig fjärilfladder och källbrus. »Sunnanvinden är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
