Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vårstorm. Berättelse af Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta, som är upp och nedvändt, och man blir yr af det,
som om man skulle gå med fotterna vända mot himlen.»
Och kungen förvånade sig allt mer, ty tankar kommo
till honom, som han aldrig förr tänkt, och han hörde och
såg hvad han aldrig förr förnummit
Det måtte vara en bra besynnerlig sak, tänkte kungen,
att vara vårvind. Alla lockar den ut, den blåser aldrig
förgäfves, men då den hviner om det ena huset, kommer
där fram en kung, och då den susar om det andra,
kommer där ut en tiggare. Och det är samma vind, som
blåser kring alla träd, men ur det ena lockar han fram
mjukt löf och ur det andra torr barr. Och han föder
sång hos lärkor och sång hos grodor, han släpper fram
kor ur ladugården och myror ur stacken och ormar ur
stenröset. Det är han, som för skeppen ut ur
vinterhamnen och hafrebrodden ur jorden. En helt besynnerlig
sak måtte det vara att vara vårvind.
Kungen gick och undrade öfver hur vinden bar sig
åt för att locka fram allt detta, som lydde honom, och
som var af så många olika slag. Och medan han undrade,
kom han att höra, att det bodde en oändlighet af röster i
vinden och att det var, som om om den skulle ha olika
rop för allt den for förbi. Ett rop för törnhäcken, att
han skulle sticka ut nyhvässade taggar, ett rop för humlan,
att hon skulle stiga upp ur jorden och börja att samla
honung, ett rop för igelkotten, att han skulle krypa ut ur
löfhögen i snåret och börja att äta sniglar och skalbaggar.
Eftersom intet blifvit gjordt af vårarbete förut, utan
jorden låg kvar, sådan hon varit, då snön tinade af, måste
nu allting ske på en gång. Eken fick sina blad på samma
gång som säljen, och guldvifvan kröp upp ur jorden
samtidigt med blåsippan. Men vinden, som skulle väcka
alltsammans, hade fler röster än någon vind ännu ägt, och
kungen gick och log för sig själf och försökte att lyssna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
