Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vårstorm. Berättelse af Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han försökte att särskilja de olika stämmorna. Var
det rösten, som väckte snigeln, som krupit in i sitt hus?
Var det rösten, som kallade upp haren till att kasta af
vinterskruden och kläda sig i sommarpäls? Han tyckte
sig höra, att gälla ljud borrade sig ned i jorden och sade
till rötterna, att de skulle börja suga och till fröen, att
de skulle börja gro, och han tyckte, att det var raska
trumpetstötar, som banade sig djupt in i skogen och blåste
ut sommarens ankomst utanför björnidet och räflyan.
Men när så vinden hade en röst för allt annat, tänkte
kungen, borde den ju också hafva en röst för honom och
en för drottningen
Men om vinden hade en röst för honom, och den
kunde nå honom, så skulle det ju bli något vidunderligt
af. Då skulle han vakna upp till något nytt. Och han
undrade hvarför ej vinden talade till honom så, som den
talade till den stora gamla eken i skogsbacken och till den
toppade pilen, som lutade sig ut öfver vägen.
Och kungen såg på sina händer, som voro stora med
svällda ådror och buro valkar efter svärdfästet. Och han
strök sitt skägg, som var genomsprängdt med gråa strån,
och han lyfte på hatten, och lät vinden fladdra genom
håret liksom för att den skulle märka hur det tunnat af.
Det låg en sådan yrsel i luften, att kungen alls ej
fann det orimligt att tänka, att vinden skulle hafva en
röst för honom. Ville den blott komma och hviska något
till mig, tänkte han, så skulle blodet börja dansa genom
ådrorna som i forna tider, och jag skulle känna ungdom i
sinnet och jag skulle kasta hatten af hufvudet och i stället
binda boklöf i håret. Men drottningen och jag skulle ej
gå stillsamt efter hvarandra, som vi nu göra, utan på en
smal stig som denna skulle vi trängas, sida om sida och
vi skulle jaga hvarandra öfver skogsmarken, och för hvarje
gång jag fångade drottningen, skulle jag kyssa henne. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
