Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vårstorm. Berättelse af Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så skulle jag åter ha mjukt skinn på händerna och
skägglösa läppar och tätt hår.
Medan han tänkte och tänkte, gick han alldeles tyst
och höll sig till och med ett par steg före drottningen.
Hon kunde nästan tro, att han glömt bort henne, men hon
var närvarande i hans tankar hela dagen.
Han såg sig ofta tillbaka och nickade till henne, men
han hade ej kraft att bryta af sina tankar för att tala.
Han undrade också mest af allt hvad våren skulle komma
att locka fram hos drottningen. Till henne kan ej
vårrösten tala på samma sätt som till honom, tänkte han.
Den behöfde ej göra henne ung, ty hon var redan ung.
Hon kunde ej bli skönare än hon var, hennes hår kunde
ej bli blondare eller rikare, hennes ögon kunde ej glänsa
blåare, hennes kinder kunde ej blomstra ljufvare.
Men . om vinden ändå hade en röst för drottningen,
hvad skulle den göra henne till, hur skulle den förändra
henne ?
Kanske skulle den kalla fram det hos henne, som
gjorde att han, den första tiden han ägde henne, kunde
sitta hela timmar bredvid henne och betrakta henne. Det
skulle kungen ej misstycka, ty fastän han ännu i denna
dag höll henne kär, så ville han dock mer än gärna finna
tillbaka de första tidernas hänryckning.
Det blef allt klarare och tydligare för kungen ju
längre han vandrade, att det verkligen i vinden fanns en
röst för honom och en för drottningen. Det gällde endast,
menade han, att komma långt och djupt in i ödemarken,
så att vinden skulle kunna få tala till dem så, som den
aldrig förr talat till någon människa.
Så kom han ut ur skogen på en äng, och midt på
ängen låg en liten björkdunge.
Kungen märkte genast, att det var, som skulle vinden
haft så mycket att syssla med annorstädes, att den alldeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
