Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vårstorm. Berättelse af Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den gamla stugan låg på en kulle, och hela det stora
Kungahälla bredde ut sig nedanför denna, så att hofmännen,
som sutto till bords för vidt uppkastade dörrar, tyckte sig
höra skedarna ösa och knifvarna skära i alla de tusen
husen under dem, men själfva fingo de ingenting hvarken
att äta eller dricka.
Där sutto de yppersta männen i landet och hungrade
vid kungens bord. Oset från stekarehuset sögo de in
genom näsborrarna, och källarluckan stod öppen, så att de
hörde hur tapparna drogos ur tunnorna därnere och hur
ölet porlade ned i träkannorna. Men det bjöds dem
hvarken öl eller mat. Alla landets vppersta män hade
ingenting annat att göra än att lyssna och lukta.
Framför kungens bord stodo två svenner, som ej
rörde sig ur stället. Den ene sträckte fram mot honom
en kanna full med brunt öl, den andre bjöd honom ett
fat, fullt med rykande kött. Men kungen satt och stirrade
framför sig, och man kunde på intet sätt märka på honom,
att han visste om att de stoda där. Men svennerna hade
stått så länge i samma ställning, att deras armar värkte
och darrade, och deras ansikten bleknade af trötthet.
De förnäma männen rundt om i rummet sutto
be-dröfvade och sågo ned. Somliga af dem följde med
fingrarna alla stjärnor och slingor i drällsduken, andra togo
fram knif och sked, som de hade hängande vid bältet,
och började med stor ifver och flit att gnida dem blanka.
Då och då smög en och annan af dem en blick upp
till kungen, som hade han ämnat tala till honom, men
det var ingen, som ej skrämdes till tystnad, då han såg
honom.
Kungen satt med de stora, knutna händerna upplagda
på bordet, och de stora ådrorna svällde och svällde, som
om de starka näfvarna samlade krafter för att fälla en
fiende med ett enda slag Han hade också blodet starkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
