Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vårstorm. Berättelse af Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppåt hufvudet och framför allt voro ögonen blodfyllda
och utsprängda. Det var ej en lätt sak att säga, om det
var vrede eller ångest, som samlade sig hos kungen, men
hvad det nu var, kunde det ej bli annat än fruktansvärdt
för den, som det komme att gå ut öfver.
Och somliga glömde sin hunger för att hänge sig åt
skräck för det, som arbetade inom kungen.
Men intet utbrott kom, och de väntade så länge, att
drottningen, som satt bredvid kungen, harmsen tänkte, att
nu hade äfven den trögaste af stadens husmödrar hunnit
att få källsvarden både framsatt och afdukad. Och hon
blygdes för folket öfver kungen, och af och till vände hon
sig till honom för att väcka honom ur hans grubblerier,
men alltid besinnade hon sig och höll sig stilla.
Det smög sig också fram många gissningar genom den
stora salen och många frågor. Men ingen visste hvad som
fattades kungen, ingen visste hvarpå han grubblade. Sådan
hade han varit, alltsedan han kom hem ur skogen. Det
var allt hvad man kände om saken.
Det blef allt senare och senare. Icke en enda
rökpelare hvirflade numera upp ifrån staden, men dimflockar
drefvo fram öfver älfven och de fuktiga strandängarna
Kocken stod utanför på gården och han visste med
sig, att han hade både fisk och fågel och söträtter att
sända in på bordet, så att han kunde knappast bärga sig
af otålighet. Gång på gång kom han i dörröppningen och
såg in, och i den stora salen bland de många människorna
var det så tyst, att man kunde höra hans missnöjda
mummel, då han såg, att ätandet ej ännu kommit i gång.
Nu voro där flera, som alls ej vidare tänkte på sin
hunger, utan i stället voro gripna af förskräckelse öfver
hvad som förestod kungen. Ty hvad det än var, som
samlades inom honom, nog kunde man se, att det skulle
bryta ut i fasa och sorg. Och man visste ej, om det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
