Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vårstorm. Berättelse af Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det var som hade den slutat sitt arbete. Han tyckte att
han liknade den starka ekstammen, som vårvinden måste
kringstorma timme efter timme, innan den kunde förmå
sig att utsända sina blad.
Nu ljusnade allt hans inre på en gång. Blodet sköt
ny fart, och i hans hjärna kändes en vidunderlig lättnad.
Lifvet log mot honom, hela den vida kungssalen var fylld
med glädje, och likaså syntes honom hela staden nedanför
och hela den vida världen.
»Det är ungdom, ungdom, som vänder åter,» sade
kungen till sig själf.
Kungen vände hufvudet och såg på drottningen. Hon
satt djupt uppkrupen i sin stol, darrande rädd, hade dragit
sig så långt undan honom, som hon kunde.
Men det låg en stor, outsäglig förvåning öfver hennes
ansikte, ett tvifvel, som ingenting kunde öfvertyga. Hur
kan det vara du, som slår mig? tycktes hon fråga. Hur
kan du, som jag älskar, tala hårdt till mig och slå mig.
Fastän ditt slag brinner på min kind, kan jag ej tro, att
det är du, som gaf det.
Han såg ej mer det vilda och trolska, han såg blott
mild ljufhet, blott hängifven ömhet, blott nyvaknad ungdom.
Kungen lade sig ned på knä för drottningen och grät
af lycka, och drottningen lade sin hand på hans hufvud
och smekte hans hår.
Svea 1899.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
