- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1899 /
48

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vårstorm. Berättelse af Selma Lagerlöf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

våren. Han kände alla vårens hemligheter lika väl som
vallpojken känner sin hjord.

»Kungen har ej vetat,» fortfor svennen, »hur våren
i skogen far fram med människorna. Han vet, att då
våren öppnar fjordarna, tvingas han ut på färd mellan
holmar och skär, men han vet ej, att skogsvåren smälter
ålderdomens is ur hjärtat och att människor och djur draga
ungdomsglada ut till ny kärlek.

Kungen har ett starkt sinne och en hård vilja. Hela
dagen har vårstormen brusat omkring honom, men han har
ej vågat taga emot en ny ungdom. Kungen har menat,
att han var för gammal, att han var ett dödt träd, som ej
mer kunde blomstra.

Då kungen gick ut i skogen med drottningen och
vårvinden omsvepte henne, kom ungdomen till henne. Jag,
som gick med dem i skogen, såg hur drottningens blickar
blefvo fuktiga, hur hennes gång blef lätt och dansande
och hur hennes läppar blefvo röda och friska. Kungen
såg det också, han såg, att vårstormen hade fyllt
drottningen med ung längtan, men han visste ej hvad han såg.
Han trodde, att skogen och våren förvandlat drottningen
till ett ondt rå.

Nu skall kungen än en gång vända sig mot
drottningen och betrakta henne,» sade svennen. »Han skall ej
försöka se på henne såsom i går eller i fjol, ty det tillåter
ej våren. Kungen har gått ute i skogssnåren hela dagen,
han har vadat fram genom uppspirande sippor, och det
unga löfvet på träden har smekt hans kind. Kungen skall
skaka af sig årens gräsliga börda, han måste bli en vårens
människa, han måste se på drottningen med sin ungdoms
längtan.»

Då svennen sagt allt detta, teg han och såg leende
upp till kungen. Och kungen erfor plötsligen lugn och
stillhet. Vårvinden brusade ej längre inne i hans hufvud,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:22:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1899/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free