Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Brackan“. Skiss af Anna Wahlenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att lägga fram bevis på att han inte längre var duperad
utan fått mannen klar för sig, och hur det var, erinrade
han sig några ganska belysande drag af Lundman, sedan
den tiden då de varit dagligen tillsammans. Då hade de
inte precis haft någon afgörande betydelse för honom, men
nu förstod han att ställa dem i sin rätta dager.
Och han talade om den lilla händelsen med kammen,
som han skickat och bedt att få låna af Nisse Lundman,
eftersom hans egen var sönder. Nisse hade mycket
beredvilligt lämnat den, men hälsat med budet att han
ville ha igen den i öfvermorgon, för då var han bortbjuden
på supé.
Och han berättade också om hur Lundman först blef
direktör. Det var alls inte när han utkorades till
styresman för det stora grufbolaget, öfver hvilket han nu
befallde, utan långt förut. Redan när han gick med en väska
i handen och visade konservprofver i kryddbodarna var
han det. Ock det hade gått mycket enkelt till. Han
hade bara låtit sätta direktör på sin dörrskylt och sina
visitkort, och när man ville veta något närmare om det
affärsföretag han ledde, så blef man upplyst om att det
var en konservfabrik. Men den konservfabriken låg i
Halland, och den rymdes i ett kök, där hans mamma och
syster lade in sill i bleckdosor.
Hela bordet skrattade åt silldirektören, som var så
elegant att han kammade sig, när han skulle bort på supé.
Olle firade en triumf som historieberättare, och genom att
’stämpla en annan som »bracka» hade han själf visat sig
taga ett sådant afstånd från brackorna, att han kände hur
han steg i den allmänna aktningen.
Kvällen drog ut under glammet och pratet. Klockan
var öfver ett då han ändtligen kom hem, och då bultade
hans hufvud ganska försvarligt, ja till och med så att han
tvekade om huruvida han skulle dröja till morgondagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
