- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1899 /
71

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Brackan“. Skiss af Anna Wahlenberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

eller ej med att öppna ett bref som låg på nattduksbordet
vid hans säng.

Han betraktade det. Det hade inte kommit med
posten, ty det hade icke något frimärke. Han såg på
stilen men kunde inte riktigt känna igen den. Slutligen
segrade emellertid nyfikenheten och han öppnade det.

Då han slutat läsningen for han med handen öfver
pannan och såg ännu en gång på underskriften. Han hade
med ens blifvit fullt klar i hufvudet.

Det var idel värmande hjärtlighet, som strömmade ur
detta bref och brefskrifvaren var Nisse Lundman.

Han kallade honom sin kära, gamla vän, och att
Olle inte blifvit mottagen på eftermiddagen berodde endast
på ett missförstånd. Flickan hade icke uppfattat hans namn
riktigt, och Lundman hade tagit honom för en af de
många andra vinagenter, som sprungo hos honom för att
få sälja. Mötet på gatan, då han haft så brådtom, hade
rakt fallit honom ur minnet, och först vid flickans
berättelse om hur förtörnad han sett ut och hur han nekat
lämna sin adress hade rätta sammanhanget blifvit tydligt.
Men nu skulle han förlåta honom hans tanklöshet. Visst
ville han ha hans vin. En hundra buteljer till att börja
med. Och så skulle Olle bestämma en dag, då han kunde
komma hem och äta middag hos honom. Nisse
Lundman skulle bjuda några goda vänner till, och så skulle de
smaka på vinet, och det kunde ju nästan bli så godt som
en liten reklam.

Olle sof inte godt den natten. Han vaknade
oupphörligt och tänkte alltid på brefvet. Det kunde gärna ha
varit litet mindre vänligt, så hade han kanske sofvit
bättre.

Naturligtvis fick han lof att tacka, och dagen därpå
begaf han sig på väg till Nisse Lundman, men ju närmare
han konr porten, ju-långsammare gick han.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:22:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1899/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free