Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vilsen i skog. En historia från Ryssland af Eugen Hemberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Slut med åkerfält och trefna byar; här utbredde sig
den väldiga ursprungliga skogen öfver milsvida sandhöjder
och mellanliggande fuktiga sänken. Och i yppig kraft, i
typisk fulländning och rikaste växling framträdde skogens
organismer, stundom främmande och obekanta för ett
nordiskt öga.
Här behärskade tallskogen de sandhöjder, som likt
böljkammar vågade landskapet, men underväxten var söderns
i växlingsrik mångfald. Här utbredde sig ekskogen i
gräsrika sänken, omväxlande med dystra albestånd på
kärrmark. Men där rinnande bäckar skänkte jorden friskhet,
där frodades dungar af väldiga silfverpopplar med
grön-glänsande bark och hvitskimrande bladverk.
I dessa skogar möttes söder och nord, här skallade
kronhjortens mäktiga stämma, här mättades det borstiga
vildsvinet af ekskogens fällda ållon, här redde smågamen
sitt metervida bo i den metertjocka aspens starka krona.
Vi befunno oss flera verst inåt skogen, när stöfvarna
afkopplades invid en gammal timmer- och vedforslingsväg.
Snart skallade drefvet, »russaken» (oföränderliga haren)
kom skuttande längs vägen och stupade i elden.
Äter i sadlarna och vidare.
I en dunkel al- och poppelsänka afkopplades de åter;
inom kort gick drefvet och åter stupade en russak i första
bukten. Men vildsvin fingo de ej på benen den dagen.
Öfverskogvaktaren lossade en träsplint från roten af
en poppel.
»Se här, gospoda,» sade han, »ett stycke lysved; när
mörkret faller på, glimmar det som eld, men endast så
länge det är fuktigt.»
Vi betraktade det trästycke, som frambragte detta
fenomen. Murket och vattendränkt syntes det
genom-spunnet af svampars fina mycelium. Hvilket ändamål har
väl naturen med dessa ljuskällor? Månne de icke äro sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
