Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vilsen i skog. En historia från Ryssland af Eugen Hemberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eget ändamål, I teologer, som låten himlens ljus vara
danade blott till jordmänniskans bekvämlighet! — —
Vi befunno oss i en rågång till angränsande skogar.
Bred och rensad syftade han snörrätt lik en
hufvudstads-gata; men husraderna voro uppförda af den store
naturarkitekten i form af mäktiga kolonnader med grönskande,
bladrika kapitäl.
Vi följde en i rågångens midt framslingrande
gångstig. Då stängdes perspektivet af en brant, låg sandås,
som i galopp forcerades. Men nedkomna på den smala
åsens motsatta sida funno vi rågången spärrad af en väldig
rishög, utmed hvars sida gångstigen utbuktade. Sedan
förlorade sig stigen inåt sänkan under tätvuxna alars,
popp-lars och jätteaspars hopvindade kronor.
»Hvad betyder denna rishög?» sporde jag.
»Att en man härstädes blifvit mördad och jordad,»
svarade öfverskogvaktaren; »för öfrigt var han en rysk
spion, som under sista frihetskriget föll för en polsk kula.
Det är sed, att hvarje passerande kastar en gren eller trä-^
stycke vid korset och däraf har den stora rishögen
uppstått. »
Jag erinrade mig samma sed i fosterlandet. Hafva
skandinaviska varjager och väringar fört sitt hemlands sed
till dessa trakter, eller hafva de inhämtat den i södern och
därifrån bragt den till norden?
Vi sutto af, ty det var nödigt att leda hästarna genom
de sumpiga albestånden. Men trogna traditionen gåfvo vi
i form af torrgrenar vår tribut på den fallne spionens
grafhög.–
På sena eftermiddagen befunno vi oss inom en annan
del af skogen på återfärd till vadstället i Garyns flodbädd.
Det skymmer fort på dessa bredder, och septembernatten
brukar hvila mörk öfver nejden.
Dock, ett sista stöfvarsläpp är lockande; haren är ju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
