Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den osynliga länken af Mathilda Roos. Med 5 bilder från Eugeniahemmet utanför Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
leende ur tårar, förvandlade ondskans draksådd till en
kraft för uppspirande kärleksådder . . .
Jag såg och förstod, att emedan Gud ej kan bryta
de lagar, hans egen vishet stiftat till en grund för alltings
uppehållande och utveckling, måste det fruktansvärda
budordet om fädernas missgärning inpå barnen gå i fullbordan,
och att således barnen af föräldrar eller förfäder, som lefvat
ett lif i synd och lagöfverträdelse, måste bära de hemska
följderna däraf. Jag förstod att detta ej är grymhet eller
godtycklighet, utan endast guddomlig, hög rättvisa. Men
Guds förbarmande är mäktigare än hans rättvisa, eller
snarare, bägge äro lika kraftiga och verkande utstrålningar
från samma ljus; därför, då hans rättvisa måste låta lagen
gå i fullbordan, helar och läker hans kärlek, och ur det
hemskaste af alla lidanden: det, som går ut öfver varelser
som ännu ej hunnit synda, låter han kärlekens blommor
växa ut, de tegar, som mättats af synd och fördärf, som
fuktats af smärtans och lidandets tårar, gör han till
fruktbärande jordmån för deltagandets, hängifvenhetens,
offervillighetens gyllene skördar.
Så gömmas då inom Eugenia-hemmet, där de lefvande
vittnesbörden om Herrens budords orubblighet, framlefva
en, mänskligt att döma, eländig tillvaro af sjukdom och
vanförhet, kärlekens och förbarmandets rika skatter, och
dessa skatter ha kommit till, ha närts och förökats just
genom de små krymplingarnas lidanden; deras hjälplöshet
har öppnat människornas hjärtan, framlockat medlidande
och offervillighet, manat barmhärtigheten att med
omsorger och kärlek söka ersätta alla de fröjder lifvet nekat.
Men ser man dessa vid första beröringen så vidriga
förhållanden ur denna synpunkt, då blir det också, som
om hela tillvaron växlade gestalt och mening för ens
blick. Då ser man, att i själfva verket inga af dessa små
sjuklingar är gagnlös eller öfverflödig, alla ha de sin plats
att fylla; i lifvets skiftande skrud, där den osynliga länken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
