Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litet ur lifvet i Stockholm vid seklets slut af Gustaf Schröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så kom våren med förmiddagssol, gröna träd och
nära min bostad en vacker äng. De mina och jag skattade
oss lyckliga som fått en sådan bostad i storstaden; med
den kunde vi vara nöjda äfven under sommaren.
Men intet ljus utan skugga. Skuggan kom i form
af en hop arbetare som började syssla vid kanten af vår
gård. Jag tänkte på trädgårdsarbete och gladde mig däråt.
Snart förnams ljudet af slag mot järn och dem kände jag
igen från hemtrakten; man borrade i sten och snart small
det, och det small ofta, och så reste sig grundmurarna
till ett nytt hus. Några veckor därefter var vår utsikt
försvunnen och nu träffade ögat blott en tegelvägg. Borta
voro Djurgårdsbergen, Brunnsviken, den gröna ängen, och
— förmiddagssolen. Det blef en skuggrik sommar.
Höstsolen fann mig och de mina på en annan plats,
där vi hade bättre utsikt än tegelväggen som här ersattes af
ett trefligt litet hus och bakom det några höga, lummiga
lindar, och där en tämligen stor och ytterst väl vårdad
trädgård utbredde sig framför vår bostad. Där skulle nog
ingen börja bygga. Nästa vår skulle vi få skåda grönt
och blommor med aftonsol hvarje dag. Vi kände oss nöjda
och trygga i vår hemtrefliga och snygga våning.
Det blef vår och samtidigt kommo arbetare och
började rifva det hus som låg emellan det vi bebodde
och gatan. De bröto, bultade och väsnades dagen i ända
och dammet stod tjockt öfver hela gården. Det var
obe-hagligt nog att kryssa emellan tegelhögar, brädbråte och
annat skräp, men man måste vara tålmodig. Snart var
huset nedtaget och nu började hammarslagen mot
bergborren att ljuda, och icke långt därefter small det så att
hela huset vi bebodde skakade i oroväckande grad; ibland
hördes huru stenskärfvor slogo mot väggarna.
Efter några dagar kommo skotten så tätt att man
blef litet nervös, och huset skakade så att man kom af sig i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
