Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litet ur lifvet i Stockholm vid seklets slut af Gustaf Schröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arbetet. När detta tumult skulle upphöra var ovisst.
Likväl härdade vi ut till midsommar utan att knota, men
då var ock tålamodet slut. Under mina aftonpromenader
hade jag observerat ett nytt eller nära nytt hus. Det såg
trefligt ut och låg i en af stadens utkanter och rätt
fritt. Där hade jag också observerat ett anslag som
upplyste att våningar fanns att hyra. En välbelägen sådan
stod obebodd och dit flyttade vi genast. Där var lugnt
och fridfullt, vi hade blott några få steg till skogen och
fri utsikt däråt. Våra grannar sågo vi föga till och flera
våningar voro öde. Deras invånare hade flyttat ut till
landet eller voro borta dagen lång.
Vi lefde nu i god ro några veckor och skattade oss
lyckliga öfver att hafva sluppit undan damm, buller och
bråk, samt de oräkneliga, störande bergsskott. Mot hösten
lämnade jag vår trefliga bostad och reste till aflägsna
skogsbygder.
Innan dess hade jag dock gjort bekantskap med en
af det nya husets invånare. Han, ty en han var det,
bodde vägg i vägg med oss och ingångarna voro icke
långt från hvarandra. Sett honom hade jag icke, men
hade lagt märke till att han hade hund samt ofta
besöktes af barn. Man kunde höra att vid sådana
tillfällen var det muntert därinne. Det var endast om
morgnarna vi märkte att vi hade grannar, ty hela den öfriga
tiden af dagen var det tyst i grannbostaden.
Så låg jag en af de sista nätterna före min resa och
sof i god ro, men vaknade vid att någon tog mig i armen,
och så hörde jag en hviskande röst, som jag kände väl
igen och som oroligt sade, att det var någon som
krånglade med låset på vår tamburdörr; det vore troligen
någon tjuf.
I all hast fick jag på mig det allra nödvändigaste
och beväpnad med en käpp stod jag med några språng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
