Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reseminnen af Alfred Jensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna ort- och blodblandning har kanske icke stärkt
min svenskhet, men torde väl ha utvecklat den
äfventyrs-och reselust, som dock är ett ganska svenskt drag — allt
ifrån vikingarnes härliga tid till Andrées och Sven Hedins
dagar. De gånger, då jag sjöledes nalkats Liibeck, Kiel,
Warnemunde, Stralsund och Stettin, har jag känt det som
om min stamfar — kanske någon baltisk pirat? — hälsat
mig välkommen till den ursprungliga hemjorden. Eller
när jag klättrat på Karpaterna, har det — läsaren må tro
mig eller icke — förekommit mig som om jag bland
deras polska och slovakiska herdar i fårskinnspäls
återfunnit förlorade fränder, hvilka lika litet som jag själf
göra anspråk på den polska konungatronen.
Men vi skulle ju tala om svenska reseminnen! Det
tidigaste ville jag helst glömma. Jag hade nämligen
föresatt mig att göra en sjöresa på en liten, mycket liten sjö
i nordöstra Helsingland, och till farkost hade jag valt ett
stort — baktråg. Det gick naturligtvis — åt Helsingland;
inom ett par sekunder låg jag under baktråget, och blöt
af både tårar och vatten, slog jag för alltid navigationen
ur hågen.
Mitt andra svenska reseminne — oafsedt alla
skak-ningar i trilla och klingande slädpartier till
bruksherre-gårdar och till staden — har jag af en ångbåtsfärd till
Stockholm. Jag hade föresatt mig att vaka hela sommarnatten
för att ej gå miste om Stockholms skärgård — det
vackraste jag någonsin sett af svensk natur; men sömnen
öfver-väldigade tolfåringen, och då jag vaknade, låg »Hudiksvall»
redan förtöjd vid Skeppsbron, där en figur i brons —
jag fick sedan veta, att det skulle föreställa Gustaf III —
med en artig åtbörd bad mig stiga i land. Aldrig skall
jag glömma det öfverväldigande intryck, som Stockholms
slott gjorde på mig vid soluppgången, och aldrig har jag
sedan dess skådat dess konungsliga like i enkelt _majestät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
