Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reseminnen af Alfred Jensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och präktigt läge. Och aldrig hade jag kunnat tro, att
en stad kunde vara så stor och så — folktom, som när
jag på morgonkulan ensam letade mig fram till det
sten-ruckel, som då bar namnet Regeringsgatan 57. O hvad
denna Regeringsgata är för en ståtlig gata! — tyckte jag då.
Men den resan gaf blod på tanden. Då jag slutat
femte klassen, sporde läraren, en originell hedersman,
hvars son nu mera är kapellmästare vid ett svenskt
universitet, om någon ville bli informator på landet öfver
sommaren. Jag — en yngling om fjorton vårar —
anmälde mig och fick platsen! Mina föräldrar voro nästan
mållösa öfver denna barnsliga fräckhet, men saken var
afgjord.
Resan gällde floddalarna mellan Ljungan och
Indals-älfven — den, som inte sett Indalsälfven, känner inte
Sverige riktigt! Tåget från Sundsvall afgick emellertid
i en så olycklig stund, att jag kom fram till
bestämmelseorten midt i natten, och då mina blygsamma
knacknings-försök ej togo skruf, måste jag i det fria afbida den nya dagen.
Vid min entré kunde mina disciplars mor ej
återhålla ett utrop: »Nej! Ska detta vara den nya informatorn !»
Till råga på olyckan öfverväldigades jag vid frukosten af
en sådan trötthet och sömnlust, att jag vid bordet gjorde
det samma som Glunten på föreläsning.
Mina elever skulle »läsas upp» i fjärde klassen och
voro särskildt kända för sin kroppsliga styrka. Men jag
var ju gudbevars gymnasist och kunde mina latinska
pappenheimare! Att lektionerna gingo hyggligt nog, var
dock mindre min förtjänst än mina präktiga elevers —
den ene är nu läkare i en sydsvensk stad — och endast
en gång behöfde den hurtiga modern ingripa för att
återställa ordningen i klassrummet.
Men först under ett par veckors fotvandring följande
sommar till Dalarne lärde jag i Rättvik, Leksand och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
