Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reseminnen af Alfred Jensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mora riktigt känna ett stycke svensk natur, och då vi
under vandringen genom Ytterhogdals skogar tillbragte
nätter i det fria vid lägereldar, fick jag en smak för
bohémelifvet, som ingen stadskultur helt mäktat kväfva.
Då kände jag något af »den granens susning, vid hvars
rot mitt bo är fästadt», och nog »hängde då redan barnets
himmel full af poesiens stjärnor», när jag njöt vid
anblicken af eldslågorna, som från mossan stego upp mot
de mörka furorna. Den resan slutade dock med fiasko,
ty då vår kvartett upplöstes i Falu stad, voro mina
kopparslantar bortslösade, och jag måste en hel dag lifnära
mig med bär i kopparstadens mindre natursköna
om-gifningar. Jag har erinrats om denna episod, då jag
på Balkan måst hålla till godo med »vildhonung och
gräshoppor», eller då jag i Sofia en hel månad varit
inackorderad i en turkisk frukt- och brödbod för femton
centimes om dagen.
Men att jag blef turist ex professo, därför har jag
indirekt kanske den förhatliga botaniken att tacka. O
härliga stunder, då man slapp den gemena läxan för att
under »botanisk exkursion» ströfva omkring i den vilda
skärgården och »fylla portören med uppätna smörgåsar»!
Coopers, Trolles och Marryats romaner, Andersens sagor
och Xenofons ändlösa anabasis eldade fantasien till de
lättsinnigaste utsväfningar på egen hand. En gång
för-därfvade jag och tre andra olycksfåglar det vetenskapliga
värdet af en hel exkursion genom att gå vilse på
Hornslandet, Helsinglands Kamtschatka; det anställdes skallgång
efter oss, och då vi påträffades å la Livingstone, vardt
vår synd ytterligare straffad.
Hvad skall jag ytterligare tälja om svenska reseminnen?
Skulle jag söka skildra, huru det känns, då man efter
femtonårig bortovaro pilsnabbt följer järnvägen utefter
Dellens stränder och då den norrländska gästfriheten vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
