- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1899 /
191

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utmätning och — bal. Ett sommarminne af Inez Wigert, f. Backman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

man af simpel härkomst, svingat sig upp till herreman;
han som fordom var så ringa, att han till och med var
vän och bror med denne samme fiskare, som han nu
be-röfvade det nödvändigaste.

Men så går det, när den ene är ett affärsgeni och
den andre en fattig stackare, som ej ens kan beräkna, hur
räntan på ett femtikronors handlån stiger under tjugu års
tid; en stackars sate, som är tacksam för det man på
räkning lämnar honom diverse varor, som han visserligen
kunnat undvara, men som han konsumerat just på grund
af den lätthet, hvarmed de ställts till hans förfogande,
liksom det ej vore bättre för arbetaren att hela lifvet igenom
rätta munnen efter matsäcken, det vill säga småsvälta, än
att sätta sig i en skuld, som tack vare ränta på ränta
växer med lavinens hastighet. Så går det slutligen, då
man blott »för ordningens skull» sätter sitt namn under
en växel. Hvad hjälper det väl sedan, om man har
muntligt löfte, att denna ej skall användas i och för
lagsökning; rättvisan har sin gång, ty att det är rättvisa, som
skipas vid en exekutiv auktion, det torde väl ingen våga
bestrida.

Under det denna berättelse afgafs med låg röst,
hördes auktionsutroparens gälla stämma. Det var rättvisan,
som hade sin gång, den hårda, omutliga rättvisan.

»Och hvad skall han nu taga sig till, då man tagit
ifrån honom alla hans redskap?» frågade tant Agata, som
själf var verksam och praktisk.

»Ja, bara han inte tar sig för något illa,» sade den
tarfligt klädda kvinnan.

»Är det en släkting till er?»

»Nej.»

»Är ni grannar då?»

»Nej, men vi ä’ gamla bekanta. Min man och jag
fara omkring här i skärgården och köpa upp lump och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:22:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1899/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free