- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1899 /
190

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utmätning och — bal. Ett sommarminne af Inez Wigert, f. Backman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och ställde sig därefter med ryggen vänd mot dem för att
oförmärkt lyssna till deras samtal. Hon märkte strax, att
man talade om den forne ägaren till det bo, som nu gick
under klubban.

»Hvad ska den stackarn ta sig för, då de ta’tt noten
och skötarna ifrå honom,» hördes slutligen en röst nära intill.

»Ja, det blir förstås för honom att vid sextio år börja
på nytt med två tomma händer.»

»Är det här inte ett dödsbo, som försäljes?» frågade
tant Agata, i det hon häftigt snurrade om på klacken.

»Nej då, det är saker, som tillhört en fiskare på ön
här midt öfver.»

»Men hvarför säljas de då?» frågads tant Agata, som
alltid var skarpt angripen af sitt köns skötesynd,
nyfikenheten, en sjukdom som för öfrigt tycktes hafva smittat
hennes sällskap, som närmat sig.

»De ha tagits i mät,» upplyste man.

»I mät?» upprepade frågande en af de fina damerna
i Tant Agatas följe, för hvilken detta var ett nytt, hittills
obegagnadt ord.

»I mät för gäld,» upprepade tant Agata med en ton
så hård och sträf, att den unga, frågvisa damen genast
förstod, att här var allvar å färde. Hon teg, men tant
Agata fortfor: »Hur har man kunnat göra utmätning i
ett så fattigt och eländigt hem, som detta tycks ha varit?»

Tant Agata hade med sin fråga vändt sig till en af
dessa numera sällsynta kvinnor af folket, hvilka ej blygas
för sin hemväfda kjol och * schal och sin slitna, svarta
hufvudduk.

Och så följde berättelsen med låg röst och en skygg
blick åt grannarna, så som det är rådligast att göra, när
man talar om stadens mäktigaste man och förnämste
handlande, han som riktat sig på mångårig handel med de
närgränsande öboarna, han som från att hafva varit en fattig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:22:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1899/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free