- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1899 /
199

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utmätning och — bal. Ett sommarminne af Inez Wigert, f. Backman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

utsikt öfver den stora gröna sal, som utgjorde danslokalen
och hvarest den gamle hvithårige spelmannen satt med
fiolen mot axeln och med ett vemodigt leende öfver hela
det allvarliga ansiktet.

Så följde efter hvartannat polska, vals och »väfva
vadmal», och de unga dansade och de gamla sågo den
brokiga skaran gladt svänga om och lyssnade till musiken,
undrande hvem som lärt melodier, takt och rytm åt den
gamle, som ju dock endast var en obildad man, ett
folkets barn.

Tant Agata trippade beskäftigt omkring, hela hennes
gamla fula ansikte sken af belåtenhet, då hon, sedan kaffet
väl var serveradt, såg sig omgifven af idel glada och
förnöjda människor, ty nöjda och glada tycktes alla vara, till
och med den gamle spelmannens barnbarn, som i sina
torftiga söndagsdräkter på vederbörligt afstånd betraktade
det ovanliga, brokiga skådespelet.

Solen försvann bortom synranden och man dansade
allt fortfarande; månen hade stigit högt på himlen och
silfverstrimman i vattnet hade blifvit lång och ljus, och
ännu dansade man alltjämt. Slutligen måste man tänka på
att bryta upp, och vid tonerna af en hurtig marsch och
med spelmannen i téten tågade man ned till sjön och
började inskeppningen.

Under den villervalla, som härvid uppstod, hade tant
Agata närmat sig den gamle fiskaren. Hon lade helt
oför-märkt en sedel i hans hand, det var spelmanspengarna,
upplyste hon. Därjämte tillsade hon honom att uppsöka
henne några dagar därefter, då hon för de influtna medlen
hunnit anskaffa skötar och andra nödiga fiskredskap.»

»Jag vet ej, hur jag skall kunna visa min
tacksamhet,» sade den gamle fiskaren rörd.

»Genom att arbeta och sträfva så länge ni förmår,»
svarade tant Agata, som värderade arbetet högre än granna
ord och fraserr

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:22:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1899/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free