Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utmätning och — bal. Ett sommarminne af Inez Wigert, f. Backman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ja,» sade gubben enkelt, »jag trodde själf, att jag
var bruten och förbi, men nu, när jag ser, hur goda och
hjälpsamma alla äro emot mig, så skall jag väl söka sträfva
och göra rätt för mig i det längsta. Hvad jag dock inte
begriper, är, hur man kommit att göra allt detta för mig,
och jag vet inte, hur jag skall finna ord för att tacka frun,
som är den, som först kommit på den tanken att hjälpa
mig i min nöd.»
»Tacka inte mig,» sade tant Agata allvarligt, »det
var inte jag, som först kom på den tanken att hjälpa
er, det var er vän krukomakaren-lumpsamlaren och hans
hustru.»
Gubben fattade hennes hand och tryckte den under
tystnad.
Nu gafs signal till affärd, tant Agata skyndade
ombord och snart gled den lilla ångbåten ut öfver vågen.
Liksom den fattige fiskaren åtta dagar förut stått där
modfälld och bruten, stod han nu på stranden och blickade
tyst utåt sjön efter ångbåten, som aflägsnade sig. Han
stod där med mössan i handen, och månen spred sitt
silfverglitter öfver den gamle mannens hvita hår och
speglade sina strålar i hans glansfulla ögon, där något
glimmade, som liknade en tår, men folkets härdade barn gråta
icke; det var endast hoppet, som ånyo inom honom hade
väckts till lif. Samhället hade återvunnit en arbetare,
som ännu ägde kraft och mod och medel att verka i sitt
sträfsamma yrke. Det var ej ett barmhärtighetsverk, som
utöfvats, det var — rättvisa.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
