Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Strindberg. Till 50-årsdagen, af Gustaf af Geijerstam. Med porträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
August Strindberg.
Till 50-årsdagen.
hände mig en dag, att jag for ned till Lund för
att efter många år återse August Strindberg. Vi
sutto samman i hans dublett, två små studentrum,
fulla med böcker och musikalier, enkelt möblerade och
enkelt utstyrda. Det var ingenting i dessa rum, som
fängslade min uppmärksamhet, ingenting annat än bilden af
den man, som satt midt emot mig, gråsprängd i håret,
mild i stämman och med något stilla i hela sitt väsen.
Sig själf så lik och dock så olik.
Då säger han plötsligt med den glimt i ögonen och
det obeskrifligt själfironiska uttryck, som jag kände så väl:
»Jag kan ju snart fira mitt femtio-årsjubileum.»
»När då?»
»Den 22 januari 1899.»
Strindberg vill icke, att den dagen skall firas med
en offentlig fest. Han vill icke, att på denna dag
människor skola samlas och hylla den store skalden, siaren
och författaren. Hvad som då sker, vill han stå utanför.
Och han vill detta, därför att han vet, att den banbrytare,
kring hvilken en gång alla samlades, han har nu blifvit
en ensam man. Han vet också, att han alltid skall
för-blifva detta, måhända också? att han alltid varit det,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
