Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Strindberg. Till 50-årsdagen, af Gustaf af Geijerstam. Med porträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nietzschian i »I hafsbandet». Hvem minns ej repliken ur *
Mäster Olof? g
Olof
Hvad heter du ? £
Gerdt. ^
Om jag säger det, skolen I bäfva! Ja, det är sant, I måsten*
bäfva för att vakna ur er sömn! Jag heter den förkastade ängeln,
som tiotusen gånger skall gå igen, jag heter befriaren, som kom för ,0-’
tidigt, jag heter Satan, därför att jag älskade er högre än mitt eget lif, *§
jag har hetat Luther, jag har hetat Huss, nu heter jag Anabaptista! ^
I glansen af ord sådana som dessa, såg man
Strindberg den tid, han var en stridens man. En enda gång
har denne man tvingats att personligen uppträda och ställa
sig öga mot öga med de människor, hvilkas hjälte han
var, för hvilka, hans blotta namn var en lystringssignal,
som manade till kamp emot samhället Så lydde formeln
på den tiden, och det var måhända ett ord så godt som
många andra, hvilka senare fått en bättre klang.
Det var under Giftasprocessen, då August Strindberg
hyllades på gatorna som vid banketter, då perrongen vid
hans ankomst var fylld med en människomassa, samlad till
ovation, då kampens böljor gingo högt, och då premieren
af Lycko-Pers repris på då varande Nya Teatern blef en
folkhyllning, till hvilken Stockholm sedan icke sett något
motstycke
De personliga egenskaper, Strindberg utvecklade under
dessa dagar, voro icke af den art, som man plägar träffa
hos män, bestämda till härförare. Det är sant: han talade
en gång till folket. Det, var vid järnvägsperrongen, när
han kom. Då steg han fram på vaggonens plattform och
yttrade ungefär följande ord:
»När jag sist for ifrån Sverige, var här så tyst, som
om man glömt att tala. Det gläder mig, att ni fått mål
i mun igen,»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
