Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Strindberg. Till 50-årsdagen, af Gustaf af Geijerstam. Med porträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dessa ord uppfattades blott af den närmast stående
skaran. Ty Strindberg är ingen talare. Han tycker ej
heller om att hålla tal. Och när han yttrade dessa ord,
skedde det efter ett humoristiskt meningsutbyte med ett
par vänner, hvilket visade, att han närmast betraktade
sitt uppträdande som en nödtvungen eftergift för den
allsmäktige humbugens fordringar.
Detta lilla drag af Strindberg fick sin utveckling
under de stormiga dagar som följde. Blyg för offentligt
uppträdande, illa berörd af att vara utsatt för mångas
blickar, drog han sig undan inom en trängre vänkrets
och visade sig icke offentligen mer än som var strängt
nödvändigt. Ingen kan mindre ha lagt an på att slå mynt
af en situation. Ingen har mindre än han haft förmågan
att göra sig till godo ett gynnsamt ögonblick.
Hemligheten var den, att i hans själ lurade det
skeptiska leendet, äfven när det gällde hans egen berömmelse
— ja, kanske allra mest då. Tviflet har varit den
mäktigaste driffjädern i August Strindbergs hela utveckling,
tviflet lurar där ännu, när han gifvit sig tron i våld eller
synes hafva gjort det. Detta tvifvel har gnagt honom,
äfven när han med hela sin själ omfattat en ståndpunkt.
Det fanns där, när han lät mäster Olof mot bättre vetande
bryta stafven öfver sin egen lifsriktning. Det låg tvifvel
midt i den entusiasm, med hvilken »Utopier» förkunnade
socialismens evangelium. Tviflet fanns där, när Strindberg
i sin sista roman »I hafsbandet» gjorde front mot sina
egna demokratiska sympatier. Detta tvifvel förstummas
måhända för en stund i den sublima dikten »Jakob brottas»,
hvilken är glanspunkten i »Legender», men det reser åter
hufvudet i författarens sista verk, »Till Damaskus», med
hvilket han ånyo står som mästaren i vår litteratur. Tviflet
har drifvit Strindberg från ståndpunkt till ståndpunkt, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
