Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det gula taket af Anna M. Roos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
riktigt visste hvad det var. Ett hade jag klart för mig:
att jag skulle begära en kappa af samma slag som den
Fortunatus ägde — hvilken i en blink förflyttade en långt
bort till hvilken härlig och aflägsen trakt man kunde
önska sig. Hvad de båda öfriga önskningarna beträffar,
hade jag som sagdt rätt mycket bekymmer för dem.
Men denna vackra fé, som jag mötte ute i den gröna
skogen, var långt klokare och välvilligare än alla dessa
andra, som pläga sätta människor i val och kval genom
att förläna dem tre önskningar. Hon bara räckte mig en
liten röd kjortel, till utseendet alldeles lik den, som jag
under dagens lopp fått, och så sade hon mig, att detta
var en trollkjortel, och att hvem som bure den,
und-finge makten att trolla.
Glad tog jag kjorteln på, och då jag nu plötsligt åter
befann mig hemma, visste jag strax hvad jag skulle göra:
jag sprang bort till det skåp, där mitt sönderslagna
dock-hufvud låg, och tog fram det. Jag hade haft en docka,
som var stor och vacker med blåa ögon och gyllene hår;
hon hade en fm, ljus klädning och hade namn efter
drottningen, hvilken brukade tala vänligt med oss barn, när
hon mötte oss ute på vägarna. Denna präktiga docka
hade min yngste bror en dag tappat i golfvet, så att
hennes näsa slagits af. Det var en stor sorg för mig.
Och kanske än djupare blef bedröfvelsen, när barnjungfrun,
som skickats ut att köpa ett nytt hufvud, kom tillbaka med
ett porslinshufvud, som var fult och tarfligt med svart
porslinshår hängande i tråkiga gardiner ned öfver öronen. Jag
ville inte säga åt någon, att jag tyckte det var fult, men
det skar mig i hjärtat, när det vackra fastän näslösa
hufvudet togs bort, och det nya fula syddes på. Efter detta
kunde jag icke mer känna någon verklig tillgifvenhet för
denna docka — i synnerhet som hon samtidigt fick en
ful, grönrutig klädning för att spara den ljusa. Nu tog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
