Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det gula taket af Anna M. Roos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på, när de äro trötta efter dansen. Och där växte äfven
blommor. Där stod dufkulla med sina hvita stjärnor, som
äro så fina och ömtåliga, att de tappa bladen, så fort man
plockar blomman; där växte ekorrbäret med sin raka,
klock-behängda spira emellan två gröna blad — »dock-konvaljen»
som vi kallade den — och där dolde sig halft i mossan
den doftande, allvarliga pyrola uniflora, som alltid höll sitt
månbleka anlete i stilla begrundan vändt mot jorden.
Rundt omkring växte de allra vackraste träd. Där
stod en rönn, som var så liten och ung, att han hvarken
bar blommor om våren eller bär om hösten. Och vi
tyckte blott bättre om honom för det. Ty rönnens
blommor äro knappast vackra nog för dess fina, dallrande blad,
och dess bär äro nästan för granna och tunga mot löfvens
grågröna färg. En rönn är god ett hafva vid gården, en
rönn sprider trefnad, — så tälja gamla sägner — och vi
voro glada åt vårt smäckra lilla rönnträd.
Där stodo ock ett par tre aspar, som lutade sig
hjälpsökande intill hvarandra och darrade för hvarje ilande fläkt.
Jag vet att det är många, som inte kunna lida aspar, därför
att de alltid äro så oroliga och ängsliga. Men dessa voro
så späda och veka, att man inte kunde tycka det var
underligt, att de skälfde till för allt möjligt; jag tror inte
någon skulle kunnat harmas på dem eller låta bli att
beundra deras ådriga blad med undersidan lik mattglänsande
silfver.
Ett par unga tallar funnos äfven. De lyfte på
kraftiga röda stammar sina täta, blågröna kronor; när solen
mot aftonen glimmade snedt genom skogen, lyste
stammarna som eld. En annan tall fanns där, som växte
ur en spricka i hällen; ingen kunde veta om han var
gammal eller ung: liten och mager och krokig var han,
grått mossskägg hängde på hans risiga kvistar, och man
såg att han hade det fattigt och svårt i sin smala spricka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
