Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det gula taket af Anna M. Roos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i ena foten. Ett litet mattfärgadt fly hade kommit in,
fladdrade nu rundt därinne och blef till en gyllene fågel —
det var den fågel, som visat prinsessan vägen hem från
drakhålan och nu med susande vingeslag väckte inom
henne längtan och sällsamma drömmar.
Jag kallade på min bror, och vi lågo länge på knä,
stirrande med andaktsfull glädje in i denna skimrande,
underbara värld. Och med stenar lagda rundtorn fastgjorde
vi det gula taket och gingo lyckliga hem.
När vi nästa dag kommo till platsen, väntade oss
bedröfvelse: regn hade fallit och slagit ned och fördärfvat
vårt tak. Men det var lätt att skaffa ett nytt. Och vi
funno snart, att nästan det allra mest hugnande var, att
under mulet väder se ditin: allt det gråa, tunga därute
smältande hän i en mild och varm.dager.
Så en gång, som jag var därute helt allena och låg
och blickade in i den gyllene undervärlden, medan åter
den sällsamma, starka glädjen öfver detta ljus, som gjorde
allting rikt och vackert, kvällde inom mig, rann det
plötsligt för mig: — var det icke detta jag väntat efter —
féens magiska gåfva? Var icke detta hemligheten: att se
allt — all världens människor och all världens ting —
uti den varma dager, som gjuter glans och skönhet
öfver dem — —.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
