Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En julhistoria af Olof Rubenson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skall du ha för din vänlighet mot mig Men du tycker
allt, att du råkade på en obehaglig figur, hvasa?»
»Ja,» svarade direktören och stötte med käppen i
golfvet. »Jag har haft angenämare sällskap.» ^
»Det har du, det är sant och visst. Men vet du.
med hvem du varit tillsamman nu en stund? Jo, med
din fattige broder. Adjö.» Och karlen""försvann ut
genom dörren.
Direktören drog en djup suck af lättnad. Puhl Det
var mer, än han väntat. En stursk sate. Och så
teatralisk. Din fattige broder! Det var sannerligen komiskt.
Det var värdigt en komiker. Man skulle fråga folk, om
de voro hungriga? Man skulle kanske till på köpet gå
till dem, söka upp dem! Kors i Herrans namn, ett
sådant tal mannen fört!
Direktören tog sig öfver pannan. Han kände sig en
smula trött. Han hade arbetat mycket på senaste tiden,
varit uppe länge på nätterna Det skulle blifvit skönt att
få hvila en smula i jul, om det icke varit alla middagar och
tillställningar. Det var nästan mer ansträngande än att
arbeta. Att man aldrig kunde få vara i fred . . . Och så
den där karlen. Direktören kände sig förargad. Han mådde
icke bra. Det svindlade för hans ögon. Det var bestäm dt
dålig luft i kafét. Han behöfde dricka ett glas vatten . . .
Han tyckte nu, han visste icke hvarför, att folket där
ute, som sprang omkring på gatan och trängdes i den
stora butiken, där det oupphörligt blixtrade — det var det
elektriska ljuset, som för ögonblicket gjorde detta intryck
på direktören — icke hade någon anledning att springa
så där. Han kunde icke förstå, hvarför människorna gjorde
det. Och så de kritiserade, och så de prutade! Titta
bara! Inte ville man ge för så mycket, å nej. Det
be-höfdes visst icke. Och så skulle sakerna bli kritiserade
en gång till af mottagarna. Jul var en dum tillställning!
Svea 1899. 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
