- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1899 /
226

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En julhistoria af Olof Rubenson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hade icke den där karlen, som direktören varit
tillsammana med, sagt något dylikt? Din fattige broderi.. . Icke
köpte man åt sin fattige broder, icke. iMan sprang icke
i bodarna för honom. Man sprang i bodarna för dem,
som fcke behöfde något, men som ändå skulle ha
presenter — och åt de fattiga skickade man pengar till
utdelning, ifall man hade råd, eller också lät man bli. Ingen
tvingade en. Det var vackert att ge; ja, det var det. Och
direktören hade gett. Det hade ju stått i tidningen. Och
hans hustru hade ju också fått pengar att ge bort... Ge 1
Ge! Det var väl ändå icke så lätt att skaffa pengar. Om
det vore det, kunde ju hvem som helst göra det. Skulle
man göra sig själf fattig för andras skull? Det vore snyggt.
Hur skulle det då gå med samhället? En komedi —
julen en komedi — nej, det var julen ändå icke. De
fattiga voro nog nöjda med, att det fanns jul, och
handelsvärlden — och — och —

Direktören ruskade på sig och skakade på hufvudet.
Han såg sig omkring. Fy tusan, hvad han kände sig
besynnerlig! Den där karlen hade bestämt fört dålig atmosfer
med sig, och den hade kväljt honom.

Så—å, klockan var så mycket. Det var tid att bryta
upp. Och han betalade och gick. Plötsligen fick han en
god idé! Han gick in i en galanteriaffär, där han ibland
brukade handla, och köpte två eleganta portmonnäer, och
i hvar och en af dem lade han en tiokrona i guld samt en
lapp, på hvilken butikfröken fick skrifva: »Gissa från
hvem ?» Ha, ha, ha, det var ett förträffligt påhitt.
Portmonnäerna skulle skickas till ett kafé, där ett par nätta
flickor passade upp. Direktören kom i ett briljant humör,
när han lämnade adressen och fröken med en skälmsk
blick lofvade besörja, att de små paketerna skulle komma
fram.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:22:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1899/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free