Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor. Med 11 porträtt - Svenska skådeplatsens förluster 1898. En återblick af Frans Hedberg - Victor Hartman - Anders Willman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lättvindigt, som man sedan dess icke varit bortskämd med
hos våra jeune-premiérer, och som gjorde honom omtyckt
icke blott af det täcka könet, hvars förklarade gunstling
han länge var både på och utom scenen. Victor
Hartman började sin bana som elev vid Kungl. teatern,
öfvergick sedan till Stjernströms teater och med den åter till
dej Kungl. scenerna, vid hvilka han sedan stannade hela
sitt lif.
Lika visst som Edvard Swartz var de närmast
förflutna tidernas förnämsta märkesman på det dramatiska
området, var Anders Willman det på det lyriska. Han
hade också dragit sig tillbaka i det enskilda lifvets lugn
då han, inkallad till ledamot af den kommitté som skulle
ordna förhållandena vid den nya
kungliga teatern, helt plötsligt
afled i Stockholm den 17
januari, midt under den första
kommittésammankomst som han
bevistade. Var det
bolagsväsen-dets tillämpning på konsten som
skrämde honom, eller skulle
lifs-lågan släckts lika oväntadt, om
han i stället tillbragt denna dag
i sitt trefliga hem utanför
Söder-telge? Se där den fråga man
ovillkorligen gör sig och som
icke så lätt låter besvara sig.
Han hade ju själf som chef
styrt den konstanstalt, hvilken
han förut tillhört som högt
upp-Anders Willman. buren sångare och skådespelare,
och det kunde ju icke gärna
tänkas att de nu föreslagna nya formerna för dess skötsel
och vård skulle tilltala honom, som själf smakat ena-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
