Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor. Med 11 porträtt - Robert Montgomery af Harald Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skrifvare, landshöfdingen G. Montgomery, som själt varit
med i kriget. Den yngre af de båda bröderna hade väl
fänrikstitel från sina unga år men fick hjälpa sig fram på
civila vägen så godt han kunde, sedan Sveriges och Finlands
öden åtskilts af svärdet. Han var postmästare i Kajana,
när sonen Robert där föddes, den 29 juni 1834, men för
flyttades samma år till gränsepostmästare i Eckerö på
Aland, och där växte sonen upp. Vid tjugu år student,
fick han ägna tid åt sin utkomst och icke blott åt sina
studier, så att han först 1860 blef magister inom
historiskfilologiska fakulteten. Redan då hade han vändt sin håg
åt juridiska studier. Han var juris-kandidat med
begynnande juridisk praktik vid underrätterna när han 1863
infann sig på finska riddarhuset att taga del i Finlands
första landtdag — den första efter den före fredsslutet
med Sverige af Alexander I till Borgå sammankallade,
som mottagit kejsarens löfte om bibehållen statsförfattning,
sådan den 1808 för Sverige med Finland var gällande.
Montgomery hade genomlefvat slutet af den bistra
»Nikolaiska» tiden och deltagit i de gryende
förhoppningarnas ungdomsglädje. Han var en mogen man, när
ändtligen den finska folkrepresentationen kallades till samarbete
med den finska statsstyrelsen. Och under de trettiofem
år, som därefter förflutit, har Robert Montgomery oafbrutet
tagit verksam del i representationen och under olika skeden
varit medlem af landets högsta domstol och regering.
Alltid fann man honom som en man bakom sitt ord,
alltid var hans ord välbetänkt. Han ville vinna hvad
vinnas kunde under förhandenvarande förhållanden och
satte därför icke upp sin egen mening som hinder mot
ett mindre framsteg. Klart och utredande uppträdde han
på riddarhuset, och på tillförlitligheten af hans ord
tvif-lade ingen. Han vardt från början ståndets förtroendeman
inom utskott och i bankstyrelsen, blef så småningom äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
