Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor. Med 11 porträtt - Robert Montgomery af Harald Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
regeringens som kommittémedlem och slutligen som vice
landtmarskalk. Under tiden hade han som juris doktor
blifvit utnämnd till professor i civillagfarenhet och romersk
rätt (1870), haft förtroendeuppdrag af sin kommun, af
juridiska fakulteten, af institutioner och föreningar m. m.
och nått högt anseende som akademisk lärare och grundlig
jurist.
För ständernas rätt att diskutera användningen af
statsmedel, äfven när dessa icke voro af bevillnings natur,
fördes vid flera landtdagar talan inom stånden, och
Mont-gomery häfdade på riddarhuset denna rätt, trots
landt-marskalkens ingripande. Och seger vann omsider det
framställda yrkandet; bland reservanterna mot
landtmar-skalken sökte Finlands storfurste sedan både landtmarskalk
och medlemmar af senaten.
En af de viktigaste frågor, den finska landtdagen
haft sig förelagda, är värnepliktslagen, som 1877—78
diskuterades inom de fyra stånden. Montgomery var en
af riddarhusets kraftigaste försvarare af utskottets lagförslag,
hvilket erbjöd vida starkare krigsstyrka än den kejserliga
propositionen äskat — för att af värneplikten göra en
fullt duglig, fosterländsk armé, åtminstone af fotfolk.
Montgomery häfdade först statens rätt att fordra värnplikt,,
enär statens och individens existens ej kunna särskiljas.
Därpå öfvergick han till krafvet på Finlands nationella
heder. Finland får ej taga sitt försvar af ett annat folks
värnpliktige söner. »Jag tager hellre,» fortsatte han,
»eventualiteten, att vårt folks blod kunde komma att
utgjutas för ett intresse, som icke omedelbart sammanfaller
med vårt lands eget Sådant har under historiens lopp
händt och skall hända hvarje folk.» Men lagen talar ju
om tronens och fäderneslandets försvar — »och vi kunna,
synes det mig, räkna på lojal tillämpning af och aktning
för denna lag, liksom vi kunna göra det i afseende å öfriga
lagar, som bestämma vår politiska ställning.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
