Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor. Med 11 porträtt - Carl Gustaf Hammarsköld af Harald Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tidskrift i Uppsala, dels som juridisk författare. Inom
bägge dessa områden sysselsatte han sig med tidens
brännande spörsmål. Statskyrkan försvarar han, ty hon »har
ej upphört att bevara de anförtrodda skatterna: Guds ord
och sakramenten», och hennes liturgiska gudstjänst lyfter
sinnet. Hennes lärare äro också kunnigare än
lekmannapredikanterna ; konventiklarnas känslopjunk förefaller honom
icke som sund själaföda. Just emedan han strängt håller
på laglydnad, vill han icke att sådana lagbud kvarstå,
hvilkas tillämpning anses otjänlig.
Så skref han om grundskattefrågan,
lösdrifvarelag-stiftningen, ärekränkningsmål m. m.; samtidigt föreläste
han i en mängd juridiska discipliner, såsom tillförordnad
professor än i den ena, än i den andra Regeringen
kallade honom 1869 till sekreterare i fattigvårdskommittén,
han blef i Uppsala adjunkt 1870, professor 1877. Redan
1873 för Linköpings stift lekmannaombud i kyrkomötet
valdes han 1878 till Uppsalas representant i riksdagens
Andra kammare.
Som ordförande i ett tillfälligt utskott fick han först
arbeta i folkskolefrågor, vid sin andra riksdag sattes han
in i lagutskottet Men det var som naturvetenskapens
talsman i Andra kammaren, han först ådrog sig allmännare
uppmärksamhet. Han hade motionerat ett anslag till den
botaniska institutionen, Statsutskottet hade afstyrkt det —
men en af utskottets stormän af Andra kammaren låtit
sig af institutionens föreståndare öfvertygas om vikten af
detta anslag. När nu Hammarsköld i ett präktigt föredrag
framhållit denna vikt, följdes hans ord af ingen diskussion,
blott af votering, i hvilken motionen segrade. Man trodde
att detta berott på Hammarskölds tal Kanske var denna
tro ej utan skuld till hans kallande till en plats i den
Posseska ministären helt kort efter den »parlamentariska
triumfen».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
