Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Århundradet 1800—1900 - Requiem af Ellen Key. Med en teckning af Tyra Kleen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egoistiska känslan af lifvets väfde för individen och af
individens värde för lifvet, skall slutligen hos alla väcka det
hat mot hvarje form af meningslös lifsförödelse, hvarigenom
en gång äfven krigen skola bli omöjliga, ett mål för hvilket
min tids fullkomnande af förstörelsemedlen omedvetet
arbetat. Och till sist, hvad är det annat än egoismen — som
nationalkänsla och individualism — hvilken medfört de största
vinningarna för mitt sekel, trots dess skenbara
utjämnings-arbete? Mäktiga andar hafva uppenbarat personlighetens
oumbärlighet. Personlighetens kultur har blifvit
humanitetens högsta mål. Stora skaparkrafter hafva åt
individualiteten eröfrat musiken, litteraturen och den bildande
konsten. I personlighetens namn har arbetaren och kvinnan
kräft sin plats. Min opersonliga massverkan har jämnat
vägen, där slutligen individualiteten segrande skall draga fram.
De medel att behärska den yttre tillvaron, dem
rikedoms-väldet tagit ur min hand, dem skall personligheten eröfra,
och bland de bildningsmöjligheter, jag mångfaldigat skola
individerna slutligen göra sitt fria urval. Maskinarbetet
skall spara människoarbetet, men icke som nu, till fördel
för de få, utan till lycka för alla, hvilka sålunda erhålla
möjligheter till hvila och njutning, till full kulturodling och
fritt skapande!
Nu framträdde det femtonde århundradet. 1 hennes
blick låg en underbar dröm och hennes klädnads vida,
vajande våder omslöto en späd jungfrumoders gestalt. Hon
lade sin smala hand på det nittonde århundradets arm, och
det var med en stämma af ung, skälfvande klang hennes
ord kommo:
— Ditt öde var äfven mitt. De stordåd, som gifvit
vår sköna syster, det sextonde århundradet, segertecknen
kring den stolta pannan, dessa stordåd förberedde jag,
ehuru det blef hon, som gaf människorna den nya tiden
och mottog deras kärlek, så som den nyss uppgångna solen
2. — Svea 1900.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
