- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1900 /
76

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rätta ärendet. Skiss af Anna Wahlenberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men om han låtit henne gå så där skulle det varit
alldeles detsamma som att köra ut henne, och det nändes
han ändå inte. Han makade på den lediga stolen vid
fönstret och bad henne sitta.

Hvad var det för dumheter! Inte skulle hon väl
springa sin väg med detsamma hon kom inom dörren. Hon
kunde väl knäppa upp kappan och sitta och prata en stund,
nu när hon en gång var här.

Nanny lät heller inte be sig alltför mycket. Hon
kom långsamt öfver golfvet, men likväl som om hon drogs
mot fönstret af en hemlig kraft. Och så sutto de där
igen midt emot hvarandra. Det var emellertid prokuratorn,
som fortfarande förde ordet. Han kände sig uppfordrad
att rätta familjen Borggrens uppfattning af hans sjuklighet,
ty den framkallade en oro hos dess medlemmar, hvilken
verkligen tycktes gå litet för långt. Och så utvecklade
han omständligt huruledes hans hälsa visserligen var
ömtålig, så att han måste offra mycken tid och mycket pengar
på att sköta den. Men af något dödligt ondt led han alls
icke. Hvarför han såg klen ut ibland var bara för att
han icke fick vara i fred för bekymmer. Alla människor
voro omkring honom och ville att han skulle hjälpa dem.
Alla människor trodde att han hade en brunn att ösa ur.
Och än blef han bedragen här, och än blef han bedragen
där. Det var inte roligt i längden. Nog ville han gärna
hjälpa folk, men det är väl inte just trefligt att själf bli
ruinerad på kuppen.

Under hela hans långa tal satt Nanny så godt som
fullkomligt tyst och bara stirrade utåt gatan, medan hennes
ansiktsuttryck blef allt ängsligare. Det var som om hon
kämpat mot en stigande rörelse, som icke kunde få luft,
därför att han med sitt fintliga manövrerande tryckte ner
orden i hennes hals7 och han komplimenterade sig själf,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:22:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1900/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free