Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rätta ärendet. Skiss af Anna Wahlenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den milda aftondagern. Då vände han på hufvudet, och
hans öga föll på den lilla sedeln, som ännu låg kvarglömd
på fönsterbrädan.
Men han ville icke taga i den, ty han tyckte, att den
skulle ha smutsat hans händer. Och inte heller ville han
att Nanny skulle göra det. Den hade också smutsat hennes.
Efter ett par ögonblick ringde han på hushållerskan
och pekade på den för att hon skulle taga den. Hon
skulle köpa blommor för den, och de skulle skickas till
fröken Nanny, ty han hade glömt bort hennes födelsedag
och ville godtgöra sin försummelse.
»För alltihop,» frågade hushållerskan.
»Ja, för alltihop.»
Hushållerskan såg på sin gamla husbonde, som om
hon tänkt fråga om igen. Det föreföll henne som om det
inte var möjligt, att hon hört rätt eller också var han inte
riktigt frisk. Så tog hon emellertid sedeln och gick. Det
var ju i alla fall klara order hon fått.
Men den gamla prokuratorn satt vid fönstret och
drömde, och fastän han såg utåt gatan såg han icke en
skymt af sitt tilltänkta hus. Det ingick icke alls i hans
drömmar, hvilka egentligen blott rörde sig om en sak,
blommorna, som skulle skickas till Nanny.
Hennes sorg skulle bäddas i blommor. Den var så
ren och så vacker som elden på ett altare. Den måste
ha blommor.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
