Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sommardagar. Fragment af en ofullbordad roman af Hjalmar Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
strax: fri för allihop! Men då hon såg att Martin inte
längre såg riktigt glad ut, föreslog hon strax att de skulle
dela skatten; och så drogo de i tanken ett streck från
ett träd till ett annat och delade på så sätt hela ekbacken
i två delar. Till höger om strecket var det Marias
‘smultronställe, och Martins var till vänster. Därefter satte de sig
ned under en ek, i skuggan, och ordnade sina blommor
så som de tyckte att det passade bäst; och Maria lärde
Martin att sticka in det fma, hjärtformiga darrgräset
öfverallt bland prästkragar och smörblommor och att binda ihop
buketten med långa strån. Men Martin tröttnade snart på
sina blommor, ty han hade glömt att han hade plockat
dem för att ge dem åt sin moder, och han lät dem ligga i
gräset och lade sig själf på rygg midt ibland dem och såg
på skyarna, som drefvo fram öfver den blå himlen högt
öfver hans hufvud. De liknade små hvita hundar; små
lurfviga hvita hundar. Det var kanske också små hundar.
Då människorna dö, komma de ju till himmelen; men
hundarna, som inte ha någon riktig själ, kunna väl inte
komma så högt upp. De få springa utanför och leka med
hvarandra. Men deras herrar komma nog ut till dem
ibland och klappa dem och prata litet med dem som förr,
och då hoppa de små hundarna upp på sina herrar och
slicka dem och bli så glada . . .
Hvita skyar, sommarskyar.
$
Men det roligaste af allt, det var den långa bron
och sjön och alla ångbåtarna, som blåste redan på långt
håll för att bron skulle öppna sig och släppa dem igenom.
Martin lärde sig snart att känna igen dem alla; Fyris
och Garibaldi, Brage, som aldrig gjorde sig någon brådska,
den vackra, blåa Tynnelsö och den bruna Enköping, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
