Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sommardagar. Fragment af en ofullbordad roman af Hjalmar Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sagor för honom om Josef i Egypten och om kungar och
profeter och lärde honom att forma bokstäfver efter en
förskrift. Och han förstod att en riktig skola måste
vara något helt annat. Men medan han var bekymrad i
sitt hjärta öfver att han skulle börja skolan på hösten,
kommo de alla in och gratulerade honom för att det var
hans födelsedag, pappa och mormor och Maria, och Maria
gjorde sig till och neg och sade: jag har den äran att
gratulera! Men Martin skämdes och blef röd i ansiktet
och vände sig mot väggen.
Då lämnades han ensam. Men det dröjde inte länge
förr än mormor stack in hufvudet och ropade, att kungen
kom ridande med femton generaler för att gratulera Martin,
och i detsamma hörde han ett mullrande öfver bron som
om åskan gick. Då sprang han ur sängen och kastade
på sig sina kläder, men bullret kom närmare, det stod en
sky af damm öfver vägen, hästarnas hofvar dånade mot
marken och bron, och det blixtrade af blanka vapen. Då
han kom ut på verandan, hade de främsta redan hunnit
långt förbi, men Martins moder tröstade honom med att
kungen inte var med. I stället var det nästan hela hans
krigshär, ty det skulle vara fältmanövrer i
Drottningsholms-trakten: det var husarer och dragoner och hela artilleriet
från Stockholm, och artilleristerna skakade som
potatissäckar på sina kärror och voro gråa och svarta af damm
och smuts. Men Martin beundrade dem ännu mera på
det sättet och undrade för sig själf, om det inte var
ännu bätte att vara artillerist än att vara skutskeppare.
Men krigsmakten drog förbi och blef borta, det kom
en frisk vind från sjön och tog med sig den lukt af smuts
och svett som den hade lämnat kvar, och då Martin vände
sig om, stod där bredvid frukostbordet ett särskildt litet bord
dukadt åt honom, och Maria hade klädt det med blommor
och gröna blad. Då skämdes han återigen och blef röd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
