Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sommardagar. Fragment af en ofullbordad roman af Hjalmar Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om en annan gosse hade kommit till honom och sagt honom
något sådant, skulle Martin ha tyckt att han var mycket
dum. Ty det är med barnen alldeles som med de vuxna:
de göra sig ofta de besynnerligaste föreställningar om
världen; men om någon kommer och drar ut
konsekvenserna af deras idéer, säga de att han är mycket dum,
eller att det är opassande att skämta om allvarliga saker.
*
Sommartiden, smultrontiden . . .
På den tiden var sommaren annorlunda än nu. Den
var en lycka, som fyllde dagen och aftonen och trängde
ända in i nattens drömmar, och morgonen var lyckan själf.
Men en morgon vaknade Martin tidigare än vanligt, och
då han hörde en liten fågel kvittra i ligusterhäcken
utanför fönstret och såg att solen sken, reste han sig upp i
bädden och ville klä på sig och gå ut. Då kom hans
moder och sade, att han skulle ligga stilla ännu en stund,
ty det var hans födelsedag, och Maria höll på med
någonting därute, som han inte fick se förr än det var färdigt.
Och hon kysste honom och sade, att han fyllde sju år och
att han skulle vara riktigt flitig och snäll i sommar, så
att han inte skulle behöfva skämmas för de andra gossarna
i höst, när han skulle börja skolan. Men då Martin hörde
ordet skolan, glömde han fågeln, som kvittrade i häcken,
och solen som sken, och han kände det så trångt i halsen
som om han måste gråta; men han behärskade sig och
grät icke. Han visste inte riktigt klart hvad en skola
ville säga; men det lät så elakt och hårdt. Hans moder
höll visserligen skola med honom och Maria, men det var
bara en liten stund hvar dag nere i trädgården, i syrén*
bersån, och där fladdrade fjärilar, både gula och hvita och
blå, och humlorna surrade, medan hans moder berättade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
