Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sommardagar. Fragment af en ofullbordad roman af Hjalmar Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upp och ner i toddyglaset, upp och ner; och det var dem
han pratade med när han satt och muttrade för sig själf
och rörde om i glaset Men med prästen i Lofö var det
ännu värre fatt: se han var riktigt god vän med hin
onde, det visste hela socknen. Det kunde man ju också
förstå af sig själf, om man tänkte rätt på saken; hur
skulle han annars kunna stå i predikstolen och predika
som han gjorde i en hel timme, hvar fick han alla sina
ord ifrån? För resten hade Johan en gång haft ett ärende
till honom och varit ända inne i hans rum, och han hade
med sina egna ögon sett, att det var proppfullt med böcker
från golf till tak. Ja, nog var den i kompani med fan!
— Eller han berättade om en som hade blifvit mördad
på landsvägen för tre år sedan, alldeles där i närheten,
och han beskref stället så noga: det var just där skogen
står så tät på ena sidan, och på den andra står ett pilträd
bredvid en telegrafstolpe. Det var en kväll i november
det hade skett, och gick man förbi det stället vid den
rätta tiden, då kunde man tydligt höra hur det jämrade
sig i diket–-Men de fick aldrig fatt på den som
hade gjort det.
När Martin hörde sådant, då klämde han sig hårdt
fast vid Johans arm, och han kände sig lättare om hjärtat
då ångbåtens lanternor lyste fram ur mörkret och närmade
sig och då han hörde maskinens dunk-dunk och kaptenens
kommandorop och de måste skynda sig att vefva upp bron.
Och när de följdes åt hem öfver bron, voro de bägge
upphetsade af tankar på spöken och mord, och Johan sade
till Martin:
»Hör, han är visst efter oss!»
Martin visste inte om han var mördaren eller den
mördade, men han trodde sig höra steg på bron och tordes
inte vända sig om. Men Johan, som hade ett gladt lynne,
skingrade hans rädsla genom att stämma upp en lustig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
