Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sommardagar. Fragment af en ofullbordad roman af Hjalmar Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visa, och han sjöng på melodien: »Det satt en kärng på
Konhams torg»:
Jag går mot döden hvart jag går,
killivillivippombom!
Och Martin stämde i och sjöng med.
Men när de kommo fram till brovaktarens hus,
tystnade Johan, och Martin sjöng ensam med full hals:
Jag går mot döden hvart jag går,
killivillivippombom!
Men brovaktaren, gubben Moberg, satt på sin
förstu-kvist, som var omslingrad af humlerankor, och drack
toddy med två bönder vid skenet af en rund kinesisk
lykta. Och han var en gammal man och drack toddy
hvarje kväll, och man sade, att han inte kunde ha lång
tid kvar. Men han ville så ogärna dö. Och om han
hörde någon tala om sjukdom och död, var det som om
man hade sagt någonting oanständigt, eller det var mycket
värre, ty oanständigt tal sårade icke alls hans öron, utan
kryade upp hans humör. Men då han nu såg Martin komma
på vägen och hörde honom sjunga en dödspsalm på en fräck
gatvisas melodi, då reste han sig och gick med vacklande
steg ett stycke fram på vägen och stannade framför Martin.
Martin stannade också och tystnade strax och såg sig om
efter Johan, men Johan var försvunnen.
Men gubben Moberg hade blifvit blåblek i ansiktet,
och han darrade på rösten då han sade:
»Och det där skall vara ett bättre mans barn! Jag
får säga, att det är besynnerliga tider.»
Därefter gick han in i huset utan att hvarken dricka
ur sin toddy eller säga god natt åt bönderna och gick
till sängs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
