Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sommardagar. Fragment af en ofullbordad roman af Hjalmar Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men Martin stod ensam kvar på vägen, och det
hade med ens blifvit så tyst omkring honom. Han hörde
bara ljudet af böndernas käppar, som stötte hårdt mot
vägen, medan de gingo bort i mörkret utan att säga
något.
Men Martins föräldrar hade hört alltsammans från
verandan på sidan af huset.
»Martin, kom in!»
Martin var så röd som hans halslinning var hvit.
Nu skulle han redogöra för hvem som hade lärt honom
att sjunga så där. Men han sade, att han hade hittat på
det själf. Fadern förklarade för Martin, hur förskräckligt
illa han hade burit sig åt, och Martin grät och skickades
till sängs. Hans mor grät också, då hon läste bönerna
med honom. Hon var upprörd och förskräckt. Ty
barnens brott bedömas, liksom de vuxnas, mera efter den
skandal de ha gjort än efter deras egen inre beskaffenhet;
och Martins brott hade gjort en förskräcklig skandal.
Små guldfiskar, en långan rad,
vimla i silfvervatten.
Liten åker till Drömmestad,
kommer nog fram till natten.
Snart, snart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
