Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- När åskan gick. Från Glimminge gamla gäslgifvarestuga af August Bondeson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När åskan gick.
Från Glimminge gamla gästgifvarestuga.
Det var i den gamla tiden, midt i själfve den bäste
hötorken, som detta hände sig.
Solen blakade in genom söderfönstret i Glimminge
gästgifvarestuga och lyste på grannlåtsherarna, som hade
samlat sig här och höllo ett lustigt hus. För se, desse
stamgästerna här, de gåfvo la höet sjutton hakar —
därför att de intet hade att hösta.
På hvar sin sida om bordet vid söderfönstret, midt i
solblaket, sutto Lore Knalle och Tratta Lars och spelte
stackhynda, så svetten lackade af dem och bordskifvan
hoppade under knogarna. Både trumfar och lankor gjorde
stora svängar, så det ända hven i luften, innan de slogo
i bordet.
»Ta den, ta den, ta den!» ropte Tratta Lars med
högre och högre röst och slängde upp trumf på trumf,
allt högre och högre, tills de togo slut. »Hit med gökarna,
gästgifverska! Lore Knalle fick hyndan.»
»Gapa lagom, Lasse Tratt! Det var la väl, inte du
fick a, för då hade vi la inga gökar fått — Ekel pintar,»[1]
ropte han och nickade förstånd åt gästgifverskan.
Ute på golfvet gjorde båtsman Halling sina tämpo,
dansade ängelska och sjöng och tjoade:
[1] Ekel pintar, jag betalar (knallspråk).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:22:46 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svea/1900/0180.html
