Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När åskan gick. Från Glimminge gamla gäslgifvarestuga af August Bondeson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Kila på sissan och hia och dra!
Här skon 1 se, att dansen går bra!
Tjo!»
Nu stante han och räckte ut sin högre långefinger
mot Rackare Nils, som satt där på den nederste
bänkänden vid dörren och mumsade ihop mullbänken, som
han justament nu hade lagt in.
»Räta mig den,» sa Hallingen, »så bjur jag på ett
kvarter!»
»Det vore la en billig sak,» tyckte Rackaren på sitt
vis och spottade åt sidan.
»Kom då!» ropte Hallingen.
»Hahaha!» grinade Rackaren försmädligt. »Ack, du
store, om jag tore! Ack, du lille, om jag ville!»
»Kom!» skrek Hallingen och så sa han: »Upp med
dig, Johannes, så vi få dra öfver din aksel!» det sa
han till Godstundten i Backastugan, som satt på den
andra ändan af bänken, med jumfrubläckan i ena handen
och ekekäppen i den andra.
Godstundten grinade, satte försiktigt ifrån sig bläcka
och käpp och ställde sig nu midt på golfvet och knäade.
Hallingen ställde sig bak, Rackaren frammanföre.
De krokade ihop långfingrarna och makade, under
stort kif och väsen, ihop händerna på Godstundtens aksel.
Se så då!
»Dra, Rackare!»
»Nej, dra du, båtsman!»
»Ja, så skaaa — — —»
Han drog allt, hvad han orkte, Hallingen. Och
Rackaren grinade nog illa, men gaf sig inte, för han var
inte vek i fingerkrok, Rackaren.
Men så gjorde Hallingen en hastig tjufknyck, så att
Godstundten hållde ända på att sätta sig, och då så rök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
