Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- En fosterländsk bragd. Ett norrlandsmotiv af Saxon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En fosterländsk bragd.
Ett norrlandsmotiv af SAXON.
Bäst det var, glänste något till — glänste till så starkt,
att det gjorde riktigt ondt i ögonen. Det var ett
solbelyst vatten, för hvilket utsikten plötsligt
öppnade sig mellan trädstammarna.
Snart hade jag nått stranden. Det var en liten
fjällsjö.
Ett äkta norrländskt landskap bredde ut sin
mångskiftande duk för mina ögon: sjön, skogen och fjället.
Hvarför gifva de norrländska skogarna ett så
allvars-tungt intryck? Är det för att de äro så vida? Nej, det
finns ju stora skogar äfven annorstädes. Det är därför,
att den norrländska skogen har en vida allvarligare
uppgift än någon annan. På fjället rufvar frosten och snön
och nordan, hvilka vilja tränga ned till människorna och
förgöra dem. Men det går icke så länge skogen står
som en sköldborg kring odlingen vid älfvarna och sjöarna.
Detta allvar meddelar sig åt människorna. Skogen
drager blicken uppåt mot fjället, som på nära håll står
såsom en berghård verklighet med skarpa konturer, men
mjuknar allt efter som det aflägsnar sig och slutligen
förtonar i blått töcken. Där det mänskliga ögat ej längre
ser något, där fortsätter aningen så ofta, och har hon då
fått trons vingar, så för hon till världar af oändlig
klarhet .. .
Så får det norrländska sinnet den norrländska naturens
allvar och vidsynthet. Det är blott sjöarna och bäckarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:22:46 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svea/1900/0188.html
