Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En fosterländsk bragd. Ett norrlandsmotiv af Saxon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som muntra. Sjöarna påminna, då de glittra i solljus om
en lekfull kattunge, som sträcker ut sig och blott sofver
med halfslutna ögon, i hvilka man kan spåra skälmen.
Men lika fort som misse vid en fiendes ankomst kan resa
sig till ursinnigt försvar eller angrepp, lika fort kan
fjällsjön växla uttryck och öfvergå till fräsande storm. Och
fjällbäcken! Ja, nog kan han hoppa, dansa och sjunga.
Men alla veta så väl, att denna ungdomslust snart skall gå
öfver i allvar, då han når älfven.
Jag hade så när blifvit stående i dessa tankar, då
ljudet af en koskälla nådde mina öron. Det fanns alltså
någon fäbodvall i närheten.
Min blick irrade omkring sjön. Ja, där borta lyste
en ljusgrön fläck i den mörka skogen. Men det var ingen
fäbodvall utan ett nybygge. I samma ögonblick jag fick
se det vaknade hos mig en rad föreställningar i riktning
mot lagad mats företräden framför den torrskaffning, som
under den tillryggalagda fjällfärden utgjort mitt dagliga
bröd. Snart var jag också på väg till nybygget.
Ett par barn fingo först syn på mig. Genast satte
de af mot stugan för att rapportera min ankomst. Men
som deras fortkomstledamöter icke tillät någon kraftigare
språngmarsch — barnen voro respektive fyra och två år
— var jag framme lika fort som de.
Endast hustrun var hemma. Hon var sysselsatt i
köket, som var fylldt af en doft, hvilken alldeles bestämdt
underrättade den dagvill vordne fjällvandraren om, att det
var torsdag — ärternas och pannkakans af alla stånd och
åldrar så älskade dag.
Min begäran om att få dela deras måltid framkallade
ej några husmoderliga ursäkter i den allbekanta stilen om,
att det var så tarfligt, och så vidare. Hon bad mig blott
sitta ner inne i stugan tills hennes man komme hem till
middagen. Det skulle ej dröja så länge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
