Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En fosterländsk bragd. Ett norrlandsmotiv af Saxon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sagt, att du inte får försöka tala, men du kan ändå svara
på mina frågor. Du säger nej med att sluta ögonen och
ja med att röra på läpparna. Visa mig, om du kan göra
dessa tecken.’ Ja, det kunde han. ’Har du svåra plågor?’
— ’Nej.’ — ’Inga plågor alls?’ — ’Nej.’ — ’Men du är
matt?’ — ’Ja.’ — ’Mycket matt?’ — Ma.’ — ’Kom du
till sans medan jag bad?’ — ’Ja.’ —• ’Hörde du hvad
jag sade?’ — ’Ja.’ Han rörde ifrigt på läpparna, och
han såg så glad ut. — Tycker du om mig en smula?’
frågade jag. Nu rörde sig hans läppar, men det var
ofrivilligt; han hade förlorat herraväldet öfver dem: de
skälfde. Och hans ögon blefvo fuktiga, men det var af
glädje, det såg jag nog. Och nu böjde jag mig ner och
kysste honom; och så Iade jag min kind bredvid hans på
kudden och smekte honom tills han somnade.»
Hon gjorde ett uppehåll och såg framför sig liksom
skådade hon tillbaka på något, som låg klart och varmt i
hennes erinring.
»Då far kom på morgonen för att, enligt löfte, aflösa
mig, ville jag icke gå hem. Han såg forskande på mig.
’Skulle du bli mycket ledsen om han doge?’ frågade han
sakta. Jag svarade med att taga till ögonen. ’Jaså, står
det så till, min flicka. Då går jag hem och rustar mig
att följa med till staden.’ Jag kunde för mitt lif inte ens
få fram ett tack, för mitt hjärta riktigt ville brista af sorg
och glädje på en gång, men jag kramade den gamles hand
så hårdt jag kunde.»
»De förde af med mig med första båten på morgonen,
och svärfar var med. Han talade särskildt med doktorn
om att jag skulle få all den skötsel, som kunde ges, och
om någon extra betalning kunde förbättra min vård, så
ville han betala det. ’Det är min dotters fästman, och
den bästa pojken vi ha där ute/ sade han, och det gjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
