Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En tragedienne af Elin Ameen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framåt, ansiktets uttryck af på en gång fysisk sömn och
det vakna samvetskvalets oro, allt verkade med den fulla
realitetens andlösa spänning. Och när hon talade! Först
hviskande nervöst, med mellanrum, sedan högre,
ångest-fullt, krampaktigt lidelsefullt.
»Där är dock ännu en fläck... Bort, bort, säger jag!
.. . Helvetet är mörkt. .. Men hvem skulle ha trott, att
den gamle mannen hade så mycket blod i sig... Hvad?
Skola dessa händer då aldrig bli rena?... Här är ännu
blodlukten kvar, alla Arabiens vällukter skulle ej kunna
rena denna lilla hand ... Se ej så blek ut.. . Banquo är
begrafven, han kan ej komma ur sin graf. .. Till sängs,
till sängs. Det klappar på porten. Kom, kom, kom —
gif mig er hand. Det som är gjordt, kan ej bli ogjordt
.. . Till sängs ... till sängs ...»
»Ruth,» sade jag, mäktigt rörd, och drog henne in
i rummet, då hon gick mot dörren, »Ruth, ni har
guda-gnistan — ni är född och korad till skådespelerska.»
Där låg ännu något af lady Macbeths ångest
skälf-vande öfver henne i det hon satte sig bredvid mig på
soffan . . .
»Ni säger det, som lefvat i stora världen och sett så
mycket — och jag tror det, jag vet det, sådant bär man
inom sig med segervisst medvetande — men hvad tjänar
det till, det kan aldrig, aldrig bli.»
»Vore det då så omöjligt, Ruth — om jag talade
med era föräldrar — om jag tog er med mig — gaf er
ett hem, skyddade er och stod vid er sida...»
»Ni, ni skulle vilja. ..» Hon grep mig så hårdt om
armen, att det gjorde ondt, men släppte åter sitt tag och
sade trött: »Nej, det är i alla fall omöjligt.»
Jag hade också nästan genast ångrat de ord jag i
hänförelsen uttalat, ty plötsligt stod det för mig, hvilket
stort ansvar jag pålade mig — att rycka henne bort från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
