- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1900 /
203

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En tragedienne af Elin Ameen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

allt och främst hennes föräldrar samt kasta henne in i ett
lif, fullt af glans och ära, men också af tusen faror.

Ruth fortsatte:

»Det skulle krossa deras hjärtan — de skulle
förskjuta mig, lysa mig i bann — ni vet ju, hur sträng och
orubblig far är i sina åsikter — och mor lilla skulle aldrig
mera le som ett godt barn, bara gråta, gråta.. . Nej, jag
kan det ej .. . Dessutom, jag är också troende och kristen,
och jag har vigt mitt lif åt Gud . . . Den dagen far
konfirmerat mig och vi kommit hem från kyrkan, knäföll jag
vid hans stol och lade mitt hufvud mot hans knän. Då
välsignade han mig särskildt och sade, i det han lade
händerna på mitt hufvud:

?Er alla, mina barn, har jag i dag lämnat åt Gud,
men ingen så som min enda, mig gifven ett lån af Herran,
ty du har de största gåfvorna, och af dig väntar din Herre
mycket. Lofva mig därför att blott lefva för Gud och
Hans rikes utbredande bland dina bröder och systrar, för
att lindra nöd och gifva andlig spis, för att rycka de
vilsegångna från evigt fördärf och en gång själf uppstå med
dem i förklarad tillvaro hos Gud . . Och jag lofvade.»

Hon tystnade. Jag kunde ingenting säga, blott sakta
smeka de händer, som krampaktigt knöto sig i hennes
knä. Så reste hon sig plötsligt midt i rummet i sin hvita
nattdräkt, begjuten af månens klara, fulla ljus. Hon
knäppte händerna samman öfver sitt hufvud och såg uppåt
med en blick, som glänste af tårar, och hennes röst skalf,
när hon utbrast:

»Jag kan bara inte förstå, hvarför jag fått detta, som
dock är mitt innersta lif, mitt väsens hela drifkraft. Det
är endast, när jag under nattens tystnad på mitt rum
ensam för mig själf spelar de roller jag lärt, som jag
lefver. Allt annat gör jag därför, att det är min plikt,
därför att Gud och människorna fordra det af mig, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:22:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1900/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free